Gillar man fart och fläkt kan lerduveskytte vara något att satsa på. Lerduvorna flyger snabbt genom luften och smällarna är höga. Själva målet är såklart att träffa lerduvorna som skjuts iväg och lerduveskytte har blivit en sport som många älskar. Det finns lite olika grenar inom lerduveskytte. Bland annat finns en utomhusbana där de olympiska grenarna körs, inom norden finns dessutom lite lättare varianter av dessa och sedan finns det också skjutstationer som är uppställda på olika platser i naturen. I samtliga av dessa grenar använder man ett hagelgevär. Lerduvorna kastas upp i luften med hjälp av en sorts maskin eller en hand och lerduvan har vanligtvis en diameter på cirka 110 mm och brukar vara 25 mm hög med en form som kan påminna en del om den klassiska frisbeen. Lerduvan är gjord av krita och asfalttjära vilket innebär att den splittras väldigt enkelt när den träffas. Lerduvan har oftast en orange eller röd färg för att den lätt ska synas uppe i luften.
Hur gör man?
Rent tekniskt handlar lerduveskytte i huvudsak om att få till en koordinerad rörelse med kroppen, en så kallad ”sving” och därmed sedan få en mjuk läggning av sitt hagelgevär och sedan lokalisera rörliga lerduvan. Det finns ett antal discipliner och tävlingsgrenar inom lerduveskytte. Skeet, dubbeltrap samt trap är exempel på olympiska grenar. Sedan finns också bland annat nationell skeet, nordiskt trap, DTL samt sporting. Vid lerduveskytte kombinerar man kraft med precision vilket är en av anledningarna till att det blivit så populärt. Man får utöva och träna på sin kropp samt sin mentala stimulans vid lerduveskytte.